Musikgenrer och personlighet


Det många som finner en typ av identitet i musik och kanske som ett resultat av detta kan man ofta personligheter bli kopplade till specifika genrer. Somliga av dessa kopplingar görs endast av de som antingen är en del av kulturen kring den genren eller utanför, medan andra åsikter kanske hålls av båda grupperna.

Nu kanske man kan tycka att dessa kopplingar mellan musik och personlighet bara handlar om stereotyper och därför inte stämmer överens i den utsträckningen som påstås. Men faktum är att det finns vetenskapliga belägg för idén att musiksmak och personlighet är sammankopplade.

Ett sätt som detta verkar kunna uttrycka sig är hur valet av musik kan vara kopplat till hur våra tankebanor fungerar. Detta grundar sig i vad som är känt som Empathizing–systemizing-teorin och gör skillnaden mellan personers intresse och styrka i områdena empatiskt kontra systematisk tänkande. Detta är inte på något sätt en hårt dragen linje utan ett spektrum. Somliga lutar starkt åt det ena hållet eller det andra medan andra faller mer i mitten av spektrumet.

Vad man kunde se efter flera studier var att personer som lutade mer åt empatiskt tänkande föredrog mjukare musik som kunde uppfattas som lägre energi, hade mer emotionellt djup och ofta mer sorgsna toner och teman. De som istället föll mot mer systematiskt tänkande föredrog mer intensiv och komplex musik. Dessa personer föredrog även musik med mer intellektuellt djup än emotionellt. Personer som placerades mer i mitten av spektrumet hade ofta bredare musiksmaker och kunde inkludera element av båda extremerna.

Från detta skulle man ju även kunna dra som slutsats att vissa platser kanske är bättre på att dra till sig personer på ena änden av spektrumet än det andra. Ta till exempel platser som spelar loungemusik i bakgrunden, som barer och casinon. Denna typ av musik skulle ju då vara med tilldragande för personer med mer empatiskt tänkande än systematiskt. Detta är ju för övrigt något som förts vidare även när dessa spelsätt tog sig ut på nätet där man fortfarande kan få loungemusiken i bakgrunden när man spelar.

De mer systematiskt tänkande kanske dock inte får lika många platser som omedveten försöker locka till sig dem då mer intensiv musik lätt uppfattas som mer störande. Och kanske det helt enkelt är så att systematiskt tänkande personer är mer van vid, och kanske har lättare för, att ”stå ut med” musiken från den andra änden av spektrumet än vise versa.

Medan studier har visat att det finns kopplingar är det inget som än kan anses vetenskapligt bevisat. Mer studier behövs göras för att kunna säga något sådant, och när vi håller på att tala om studier kring tänkande och hjärnan är det ju alltid svårt att fastställa exakta bevis för det ena eller det andra.